Är det ens möjligt att jag fortfarande har fjärilar i magen varje gång jag tänker på honom? Snart har det varit vi i 3 år, tiden går fort och jag ser fram emot flera kära år. Bilden är tagen av min vän Rebecca. Hon lyckades fånga många fina ögonblick på oss, sånt som annars aldrig brukar fastna på foton.

Bloggen stod stilla ett tag. Mycket hände och mycket händer. Jag och Emil är hemma i Sverige nu. Hemlängtan tog oss hårt, så vi nöjde oss med 3 månader. Det har varit en underbar resa. Nu är jag trött på att flyga iallafall, haha. Vi har gjort och sett mycket, men ändå finns det så mycket mer att se, tänk att världen är så stor? Våra planer nu är att jobba här omkring tills hösten. Då vi planerar att studera. Vart? Förmodligen Umeå. Vad? Osäker. Jag har hittat några utbildningar som intresserar mig, men jag har fortfarande tid att kolla igenom flera utbildningar. Högskoleprovet närmar sig och jag hoppas verkligen att jag kan lägga ner mer tid på det så att resultatet blir bättre än sist.

 

Jag längtar tillbaka till alla människor, det skimrande vattnet, höghusen, oslagbara shoppingcentrum och streetfood. En dag tänker jag åka tillbaka! Att resa så här har lärt mig att ha tålamod och att våga satsa. Vad vore livet utan risker?