Jag lämnar nu blogg.se då jag behöver något nytt i livet, så jag finns nu mer på nouw.com/suppis (länk funkar ej tyvärr). Det känns som att det kommer vara bättre där, då jag tycker att blogg.se inte lever upp till mina förväntningar längre. Men vem vet, i framtiden kanske jag har fel och återvänder?

Nervositeten börjar att sakta men säkert krypa fram. Det känns lite som att detta kommer att förändra mitt liv. Jag kanske redan har berättat det tidigare?, men jag har haft en rädsla för bil. Det räcker med att en bil gasar tätt intill mig så slår mitt hjärta extra mycket. Vad finns det egentligen att vara rädd för? Jo, skador som bilen kan utgöra. Man kan skada sig om man sitter i bilen, eller om man befinner sig utanför bilen. Sjukt va? Som femåring blev jag påkörd i rusningtrafik i Thailand. Efter några behandlingar, har jag inga synliga skador. Inte ens ett ärr? Jag är glad att jag idag lever. Nästa gång kanske jag inte får den turen? Min far hade inte turen med sig när han var med i en bilolycka, 2013. Efter hans förlust har jag börjat sett saker, bland annat att jag ser honom i backspeglarna. Har även inbillat mig att min körlärare har varit min far. I ett år har jag försökt att sudda ut bilden av honom i bilen, men han förvinner aldrig. Istället försöker jag att acceptera att han kanske finns där för att skydda mig? Det behöver ju inte alls betyda något negativt, eller hur? Han kanske inte dyker upp lika ofta när jag väl har körkortet i handen?

Att det kan vara så roligt att sminka sig? Älskar att fixa mig inför partaj! För ett tag sedan införskaffade jag mig en sminkspegel (eller badrumsspegel), så vänder jag på spegeln förstoras det, vilket är praktiskt att använda när jag ska sminka ögonen och inte vill befinna mig 3 mm från spegeln. Borstarna är fejka (naked 2), men jag tycker dem funkar minst lika bra som äkta. Dem är sköna och sminket fäster bra på borstarna. Jag har även några borstar från forever21, dem är inte lika sköna, lite för hårda. Men hårda borstar kan även ha fördeler, exempelvis till ögonbrynet. Äsch, nu tror ju ni att jag leker sminkproffset! Men det är spännande att prova sig fram och upptäcka nya saker. Ju mer smink man äger, desto äventyrligare! BEHÖVER MER SMINK!

Bilden togs på ön Brakskär en kväll. Stillande vatten, tystande luft och fria fåglar - jag njöt av stunden. Man uppskattar verkligen sådana stunder då man ofta upplever stress. Mina dagar är uppochned, vet verkligen inte vad det beror på? Försöker vara glad och positiv, men min hjärna flödar av tankar och funderingar. Vad är det som krävs för att livet ska vara komplett egentligen? Jag har allt jag kan önska mig, eller ja NÄSTAN allt. Men man kan inte önska sig det omöjliga! Kanske får jag några svar på mina frågor med lite sömn... god natt

Det värsta som finns enligt mig är att jag inte kan säga mamma, pappa, farmor, farfar, mormor eller morfar. Alla är borta. Det är ännu värre att jag jobbar på dagis. Där får jag höra ordet varje dag! "Min mormor ska hämta mig idag", "mamma och pappa ska ta mig till fjällen" osv. Det är riktigt jobbigt att bita ihop. Jag vill också kunna be min farmor att sticka sockor till mig, eller fråga pappa om han vill skjutsa mig till en kompis. Det är något jag alltid kommer att sakna! Det är tur att jag har mina mostrar, och min storebror kvar iallafall. Så helt ensam är jag inte. Pojkvän får vi inte heller glömma! En dag ska ju jag själv få mammatiteln, men än så länge nöjer jag mig med titeln som faster.

Deras filmer har jag följt sedan jag var liten i Thailand. Jag minns när jag och min bästa vän kollade om och om på filmerna och sedan lekte vi att Paul var vår storebror. Av alla filmer har ingen av dem svikit mig! Filmerna innehåller allt och lite till, alltså action, drama, romantik, komedi osv.

 

Jag och Emil gick på den sjunde filmen tillsammans med hans yngre kusin. Jag var beredd på att slutet skulle vara speciell, att dem kanske skulle hylla Paul på något vis. När den där jobbiga scenen kom var det ännu jobbigare att jag satt brevid Emils kusin och inte vågade släppa ut tårarna. Haha, det var nog flodar som ville ut från mina ögon! Jag minns när han gick bort, alla fick en chock. Jag fick en chock! Han var ju min idol. När denna låt spelas upp på den sista scenen får jag massa minnen från när min pappa dog i en bilolycka. Jag fick fram en bild av olyckan och av sorgen som alla måste gå igenom. Det som är jobbigast är nog att det inte finns något att göra åt det. Olyckan är skedd, det är bara att aceptera! Livet är inte rättvist..

Ovan för min säng hänger mina stoltheter! 

Mamma gick bort så tidigt att jag knappast har några bilder från henne. Jag har massvis med minnen kvar däremot! Den här bilden på henne har faktiskt jag tagit 2004. Vi befann oss i Thailand på en nöjespark och hade precis ätit lunch. Jag minns att det var en gammal kamera. Man kunde inte se bilderna förrän man framkallade dem. Så när jag fick se bilden för första gången var jag så nöjd. En sån himla fin mamma jag har, tänkte jag. Bilden finns även på mammas grav. Det är faktiskt den enda bilden jag har på henne när hon ler.

Bilden på pappa har också jag tagit! Vi satt i hans kök och jag provade hans nya kompaktkamera som var rosa. Han berättade att han köpte en rosa, för att göra mig lite avundsjuk då jag älskar färgen rosa, gogubben!

 

Att mitt namn finns registerad bland stjärnorna är ju hur coolt som helst! Trots att det är en liten stjärna, kan jag se den utifrån mina koordinater som jag har fått. Och där bland miljontals andra stjärnor lyser alltså min stjärna. Jag vet inte hur det är möjligt att registera stjärnan som min. Men jag har massa intyg och underskrifter, och jag känner mig faktiskt lite speciell. Tack Emil för den bästa presenten! Ett plus är att stjärnan döptes precis datumet jag fyller år, vilken romantiker min kille är!

 

+ Studenten
Jag klarade mig igenom teknikprogrammet och har gymnasieexamen! På studenttåget bar jag en thaiklänning. Men den syndes inte så väl, eftersom att min hals var täckt av gåvor. Jag minns hur tungt det var, speciellt när mina nära och kära hängde champagne och annat dryck på mig. Men jag bet ihop, för det var den bästa stunden i mitt liv, att få se människorna som bryr sig om mig var känslomässigt. Bilden på mig fick jag runt halsen av min bästis! Fartyget kommer från studentresan.

 

+ Älskling

Mina känslor för honom skulle kunna skrivas i en bok! Man vill säga så mycket, men allt kan inte komma fram på en och samma gång. För mig räcker det med dem tre starka orden; JAG ÄLSKAR DIG! När vi turistade runt i Thailand tog dem bilder på oss vid ingången utan att man var beredd och när vi skulle gå hemåt kunde vi köpa dessa tallrikar för en billig peng. Jag kände mig som en superstjärna när det blixtrade flera gånger mot oss. 

Jag har inget körkort ännu. Skäms inte över det, eftersom att jag har inte råd + att jag har verkligen inte bråttomt. Men innan september kommer ni se mig rulla fram i en bil. Där är min deadline! Satsar väl på att få det till sommaren, men vi får väl se vad min hjärna tycker om den idén. Eftersom att jag inte kör bil, får jag använda buss, cykel och longboard. Det funkar fint nu till våren och sommaren. Nackdelen är att transportmedlet är segare än bil. Idag upptäckte jag att det var lite luft i min cykel, så jag svängde förbi macken för att pumpa och köpa glass. Precis när jag ska pumpa däcket, kommer en tiggare (tant) fram och hjälper mig. Jag blev lite brydd, men var tacksam för hjälpen såklart. Men jag kände mig nästan lite obekväm när hon bara sprang fram till mig och tog pumpen ifrån min hand. Som tack för hjälpen köpte jag en glass till mig och henne. Men när jag skulle ge henne glassen var hon inte där. Väntade en stund, men hon dök aldrig upp och jag kunde inte heller bara lägga glassen där. Så jag åt upp båda själv. Känner mig taskig, men just den stunden fann jag inget annat val.

Herregud vad jag ångrar mig att jag inte bloggade varje dag i Thailand, det hade varit mycket roligare! Men jag glömde helt bort bloggvärlden. Jag har fööör många bilder som jag vill dela med mig, och jag kan verkligen inte välja ut vilka jag ska behålla för mig själv och vilka jag ska visa er. Därför stannar jag här. Min resa har varit toppen! Vi har hunnit med det mesta! Men nästa gång ska jag planera resan ännu bättre, bland annat hålla mig till en budget! Det bästa med resan var att presentera Emil för min familj! Det sämsta med resan var att så mycket pengar spenderades, vi bara levde livet och tänkte inte på att vara sparsamma! Det kändes bra tills vi kom tillbaka till Sverige, haha! Men som sagt, man ska njuta så länge man lever. Och tack var det pengarna har vi kunnat njutit PÅ RIKTIGT! Nu är det dags att gå tillbaka till sitt riktiga liv. Ser fram emot att få börja blogga om mina nutida dagar.. 

 

P.S. Släng hit en fråga om Thailand eller om min resa om ni har funderingar, så lovar jag att ge er ett sjukt bra svar!

Nu är man lite piggare, så snart är man på spåret igen! TJohooo... Fast jag känner mig fortfarande äcklig och ful i ansiktet. Men prickarna försvinner också så småningom tror jag. Har legat i sängen två dagar i rad, så nu är det dags att vila lite mindre i sängen. Mina planer är att tvätta och städa mitt rum. Sedan ska jag försök att äta något också! Men justja, sen har vi ju det där plugget som jag har skjutit fram i några veckor? 

Inte nog med att jag redan har halsfluss, så ska även få överraskande prickar på kroppen och PÅ ANSIKTET. Så här äcklig och ful har jag inte känt mig på länge?! Jag vet verkligen inte hur jag kunde vakna upp så här idag. Men jag skulle kunna tippa på att det är halloweensminket som jag använde i fredags. Jag tvättade inte bort det så noga. Sedan låg jag i sängen och svettades i princip hela lördagen, vilket gjorde mitt ansikte rätt så oren. Fast det kan ju också vara något helt annat? Jag kanske har fel? Jag ser iallafall ut som en häxa!?! Vad har jag gjort för att förtjäna detta? Kan ju lägga till att jag har mensvärk också... Skönt liv för tillfället! En sak som gav mig lite tröst var att Patrik och Rebecka kom med mat till mig. Fy, ni skulle bara veta hur mycket jag kämpade för att få i mig maten.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

P R A T A, livet handlar i princip om att våga prata och våga säga fel saker. Vad är fel och vad är rätt då? Ingen har svar på det, utan det får man ta reda på själv genom att prata. Det är inte lätt att prata ibland. Jag har många gånger upplevt den där pinsamma tystnaden mellan mig och en person. Det är riktigt obehagligt! Men när jag i efterhand tänker på det, så är det rätt så komiskt ändå? Varför ska man behöva skämmas för att prata? Det är ju såklart en helt annan sak om man VERKLIGEN har brist på samtalsämne.. Men om man vill komma långt i livet, gäller det att vara en god talare! 

Jag har jobbat, jag har städat, jag har haft roligt med mina vänner och jag har sett massvis med filmer, samt serier. Varje dag tänker jag på att jag ska gå in på bloggen en snabbis och göra ett inlägg, men det blir aldrig av. Det finns ingen ork till att redigera bilderna och skriva ner sina tankar längre. Jag återkommer när tankarna har fyllts på och när orken är tillbaka! Dessutom är jag sugen på en ny bloggdesign igen?

Tänkte summera lite av mina tre år på teknik. Låt oss börja med första året! Det var ett tufft år. Först skulle du börja att hitta alla salar, sedan skulle du vänja dig med dina klasskompisar och sist men inte minst så skulle man göra ett bra intryck för alla lärare. Det gick väl som det gick. Jag minns att jag alltid gick vilse? Studier var inte ett helvete, det var helt okej. Utan helvetet var nog andra året. Vi hade långa skoldagar och hade så mycket prov och inlämningsuppgifter. Det är tur att man hade vänner som stöttade en! Men vet ni vad? Trots alla jobbiga stunder, trots ångesten man fick efter varje prov, så klarade man sig. Man kanske inte fick det bästa betyget, men man klarade sig! När tredje året var kommen visade det sig att början var ganska svår, men efter jul så var det bara att softa på! Allt rullade på av sig själv.. 

 

Teknik är högskoleförberedande, vilket ger dig en stor valmöjlighet när du har tagit examen. Jag visste vad jag vill bli i ettan; arkitekt. Men nu när jag har gått ut skolan har jag ingen aning längre. Så mina planer är nu att prova på allt möjligt, och sedan stanna där jag trvis bäst. Ni som har ett yrkesförberedande linje, snälla läs utökat! Ni har ändå inget bättre för er under dessa tre år. Plugga nu och slappa sen! Om du har det svårt med ett ämne, låt det inte hindra dig. KÄMPA! Jag önskar att jag fick mer pepp från människor som jag känner. Ni har mig! Jag peppar er till 100%!!

 

Idag var jag en av dem som fick lön, tralalala. Jag är glad att jag har sommarjobb! Hade varit så pank annars. Imorgon ska jag även vara servitris på ett bröllop tillsammans med mina barndomsvänner, Evelina och Emma. Det ska bli riktigt kul faktiskt! Just nu har jag inga planer på vad lönen ska spenderas på, förutom mat då.

För inte så längesen tog jag studenten, för inte så längesen sa jag att bilder skulle komma upp på bloggen. Så nu är det dags att påminna mig själv och er alla andra om lyckan från studenten. Först vill jag börja med att berätta hur nöjd jag är att jag valde thaidräkt under studenttåget! Jag bar den med stolthet, och jag kunde känna hur stolt min far, mor, bror och alla i familjen var stolta över mig! Sedan vill jag också berätta hur otroligt glad jag är att jag inte tog klackar på studenten! Så mycket som jag gick och sprang.. hade verkligen inte klarat av det! Speciellt inte om jag även skulle ha klackar dagen efter på balen. Lita på mig, och använd inte höga klackar ni kommande studenter!

Jag har äntligen tagit studenten.. Jag är äntligen klar med gymnasiet! Helgen som nyligen har passerat, har varit otroligt bra! Jag har så många bilder att dela med mig! Tyvärr inte i detta inlägg, eftersom att jag har lite bråttomt. Men snart så... Tålamod! I och med att jag inte har bilder att dela med mig, väntar jag också med texten jag hade tänkt att dela med mig. För ni vill väl säkert veta hur grymt jag har haft det med alla andra studenter? Men puss och kram så länge min vän, vi ses väl snart igen!