Jag vaknade upp och trodde att allt skulle bli bra igen. Allt annat var ju som vanligt? På skolan sprang vissa i klassen runt i rummet och betedde sig som ett barn ska göra när läraren inte var i närheten. Andra klasskompisar satt still och glodde, andra bara satt och skrattade högt, och sen fanns det DEN där personen som ville vara lärarens favorit och alltid skvallrade. Precis så här var det, och precis så skulle det vara!
När skolan var slut för idag fick jag träffa min mamma. Hon låg där med tomma ord. Jag satt där med ord inom mig, men inget ville komma ut. Det var tyst.