Jag hoppar direkt till dag sju, pågrund av att det blev så jobbigt att dela med mig av resten av orden. 17:e Januari, en helt vanlig dag för många andra. Men världens hemskaste dag för mig och säkert många fler! Det var för exakt sju år sedan som jag fick veta beskedet på sjukhuset, jag fick gråta i min mosters famn. Mamma fanns inte längre kvar i denna värld! Aldrig skulle jag få se henne att skratta, le eller gråta. Det fanns inte så mycket att göra åt. Bara låta tårarna rinna och tänka på att hon har det bättre där uppe! Hon är nu med min pappa, vår pappa.

 

Tack för att ni andra som älskar och stöttar mig finns kvar! Tusen tack, jag ber dig att inte ta dom ifrån mig mamma. Låt dom få vara kvar hos mig!, och snälla, se till att vår kusin blir bra igen. Jag vill inte att familjen blir mindre än vad den redan är.