Bilderna kanske redan säger er mycket? Men visste ni att de personerna man minst anar ska försvinna från jorden kan lika gärna idag som imorgon försvinna. Min pappa tog rollen som en knäppis, smart och givmild person - precis som en pappa ska vara enligt mig. Trots att han inte var min biologiska pappa, så är han fortfarande "min pappa". Den 15 augusti skulle han hämta upp mig på arlanda, men den 11 augusti avled han i en bilolycka. Är det inte galet hur orättvist livet är? Först mamma, nu pappa. Det är en stor sorg jag går igenom, allt jag vill be er om är en värmande kram, en påminnelse om att allt kommer att ordna sig och tålamod. Jag lovar att den roliga jag kommer att komma tillbaka snart igen.