Nervositeten börjar att sakta men säkert krypa fram. Det känns lite som att detta kommer att förändra mitt liv. Jag kanske redan har berättat det tidigare?, men jag har haft en rädsla för bil. Det räcker med att en bil gasar tätt intill mig så slår mitt hjärta extra mycket. Vad finns det egentligen att vara rädd för? Jo, skador som bilen kan utgöra. Man kan skada sig om man sitter i bilen, eller om man befinner sig utanför bilen. Sjukt va? Som femåring blev jag påkörd i rusningtrafik i Thailand. Efter några behandlingar, har jag inga synliga skador. Inte ens ett ärr? Jag är glad att jag idag lever. Nästa gång kanske jag inte får den turen? Min far hade inte turen med sig när han var med i en bilolycka, 2013. Efter hans förlust har jag börjat sett saker, bland annat att jag ser honom i backspeglarna. Har även inbillat mig att min körlärare har varit min far. I ett år har jag försökt att sudda ut bilden av honom i bilen, men han förvinner aldrig. Istället försöker jag att acceptera att han kanske finns där för att skydda mig? Det behöver ju inte alls betyda något negativt, eller hur? Han kanske inte dyker upp lika ofta när jag väl har körkortet i handen?