Allt blir inte som man har förväntat sig
Först och främst ska jag säga er att internet på mitt vandrarhem i England inte var det bästa. Vi var 10 personer som streamade filmer och serier, samt skype:ade osv. Till slut gick det inte att göra någonting alls. Jag kunde inte ens uppdatera twitterflödet. Ibland blev det som en chock att internet fungerade så bra att man kunde blogga och starta youtube. Jag ansåg att det inte var någon idé att blogga varje dag som jag hade tänkt att göra.
Jag visste sen tidigare att det skulle hända så mycket som jag kommer att missa under dessa fem veckor. Allt från vännernas sysslor till hemmets förändringar. Det skulle bli annorlunda när jag efter 4 veckor och 4 dagar kom hem. Eller skulle det inte bli så annorlunda alls?
I vilket fall så är jag hemma i Sverige nu, och ser fram emot att få skriva ner mina tankar och händelser igen. Självklart ska jag bli bättre på att dela med mig utav mina bilder! De bara ligger där och ruttnar i mapparna.
Kommentera inlägget?
0 kommentarer
Stranden #10
10 dagarnas gått och min hemlängtan är inte lika stor som de tre första dagarna längre. Jag tänker på vänner, familj och mest av allt pojkvän hela tiden! Det är smärtsamt att veta hur långt vi är ifrån varandra, men genom att försöka hålla sig sysselsatt med jobb och annat trevligt som denna lilla staden erbjuder, överlever jag! Men jag skulle absolut inte ha något emot att åka hem till Sverige nu.
Idag har vi varit lediga. Så vi gick till stranden och njöt. Vattnet var kallt, och solen gömde sig bakom molnen. Ingen vidare Beach day, men med fika blir allting bättre!
Kommentera inlägget?
1 kommentarer
En vecka kvar!
Den 15:e åker jag på utlandspraktik i England tillsammans med en främling, resevän, snart bästa vän antar jag. Jag har denna vecka på mig att njuta av sommarlovet, så det är bäst ni bokar in mig om ni vill komma ihåg mitt fula skratt. Annars ses vi väl nästa lov då, höstlov va?
När jag kommer tillbaka är det en vecka kvar tills skolstarten!
Kommentera inlägget?
1 kommentarer
Bokstaven F
Ja, hej hela världen! Jag har äran att berätta att jag har jobbat in två F i betyget. Det känns fruktansvärt. Jag trodde inte att jag kunde vara så här värdelös. Men jag känner själv att jag inte har gjort mitt bästa. Jag har stannat halvvägs under allt pluggandet och tydligen sjunkit istället för stigit. Men nu inser jag ju att jag verkligen allvarligt måste ta tag i allting till hösten! Vad kan vara orsaken till att jag fick två F, jag repeterar TVÅ F!? Jo, att jag är så lat, att jag blev kär för första gången, att jag har spelat sims, att jag har levt livet utanför skolan helt enkelt.
Kommentera inlägget?
3 kommentarer
En helt annan person
Det är lite roligt vad kameran kan förändra dig. Kameran fångar det fina, men även det fula ibland. Allt som händer utan kameran och redigeringsprogram, dvs verkligheten.. det är en överraskning. Vissa stunder lyckas man fånga som något vackert, medan andra mindre vackert. Oftast hittar man aldrig det fina hos mig iallafall? Därför trivs jag bäst framför kameran! Då kan man aldrig vara säker på hur fina eller fula detaljerna egentligen är.
Kommentera inlägget?
2 kommentarer
Vem skriver jag till egentligen?
Man vet ungefär hur många det är som kikar in hit, men man vet inte vilka det är. Hur många är det som läser bloggen, eller kollar man bara igenom bilderna lite snabbt? Ibland känns det värdelöst att blogga då det känns som att ingen kikar in hit ens. Det blir som att jag lägger ner tid på att skriva något till mig själv helt enkelt?
Kommentera inlägget?
0 kommentarer
Fint
Jack Harris erbjöd fina bilder på tumblr som fick mig att vilja resa, komma bort från där jag är just nu och sedan återvända efter en lång period! Inte fly från något, utan bara ta en paus från allt. Det vore en dröm!
Kommentera inlägget?
1 kommentarer
Räknar till tre
Tillsammans räknar du och jag stegen som vi tar. Du väljer plötsligt att sluta räkna, men jag kommer fortfarande att sluta att räkna. För att jag räknar med att en dag kommer du att se tillbaka till det fina.
Kommentera inlägget?
1 kommentarer
Made by a nice friend
Att man kunde sakna en person så här mycket visste jag inte, att man kunde tycka om en person så här mycket visste jag inte heller. Jag kommer att sakna dig när du åker till hösten. Det kommer att vara tomt utan dig. Om jag ska vara ärlig så kommer saker och ting inte att vara densamma längre min vän.
Kommentera inlägget?
1 kommentarer
Sömn?
Hej bloggen och hej alla läsare som fortfarande är kvar! Jag vet inte riktigt vad sömn är längre? När jag gick på grundskolan var det bästa att somna tidigt på soffan en kväll och sedan låta mamma eller pappa bära upp mig till sängen! Att somna på soffan och vakna upp på sin egen säng var inte helt fel! Men nu är jag för stor och tung. Så nu har jag inget att se fram emot med sömnen längre! Man mår bara dåligt efter sömn också, speciellt på vardagar då man måste upp tidigt och ta sig till skolan. Skolan gör allt mycket bättre! Menar självklart sämre. På helgerna och på lovet har man inte tid att sova heller? Nu är jag trött på att klaga, trött på att sakna och trött på allt annat som drar ner en, GOD NATT!
Kommentera inlägget?
0 kommentarer
Vad skulle jag göra utan din musik?
Bild av Marcus
Det enda språk som inte behöver översättas är musik.
Ta några minuter ur ditt liv och lyssna noga på varje sångtext och finn budskapet. Känns musiken inte bra i dina öron, stäng av! Då är hans/hennes musik helt klart inget för dig. Tvinga aldrig dig själv att lyssna på musik som du själv inte trivs med. Jag plågades en gång i tiden med musik som jag aldrig har tyckt om, enbart för att imponera på en person. Det var ett misstag!
Kommentera inlägget?
0 kommentarer
nelly.com
Att man kan få inspiration från nelly och liknande hemsidor är magiskt! Ibland önskar man att man var modellerna, och ibland önskar man att man hade en förmögenhet att spendera på kläder och skor. Men livet är en utamning! Sluta önska och drömma, börja att kämpa för det du vill med livet! Drömmen har ett lyckligt slut, och har den inte ett lyckligt slut, så är det inte slutet på drömmen.
Kommentera inlägget?
2 kommentarer
Dom lämnar Sverige snart
Jobbig bild att se på va? Jag ville bara meddela alla som bryr sig att min speciella vän snart åker och vi alla andra blir lämnad kvar. Bit ihop, har försökt att säga till mig själv! Men det är inte så lätt. En annan sak är att moster åker till Thailand imorgon och förblir där i en månad. Ahh bra, vem ska nu laga min mat? Antar att jag kommer att bo hos min bror den här månaden. Kock sökes!
Kommentera inlägget?
1 kommentarer
Utvilad
Sängen och jag har varit bästa vänner i helgen. Tack var det mycket vila har jag lyckats att bota den kraftfulla hostan. Jag har även tänkt på saker under helgen. Saker som jag inte brukar tänka på under helger, eftersom att då man ska slappna av och leva livet. Glömma all bekymmer och besvär, ni vet? Tankarna fick mig att inse saker och ting. Vad som egentligen är rätt och fel osv. Det var jobbigt, men det är bättre nu! Fast det kan också bli sämre i framtiden.
Kommentera inlägget?
0 kommentarer
Tummen upp
Hej, här kommer ego Suppis igen! Men hörru, det här är faktiskt min blogg. Jag har makten att lägga ut bilder på mig själv och hur många som helst! Våga inte klaga. Jag antar att ni förstår vad tummen upp är till? Jo FETTISDAGEN såklart. Dagen som jag har längtat efter är nu kommen. Semlan ska ätas med lite varm mjölk och med kärlek. Varje tugga ska njutas! Ni som "vråläter semlan", det är inte kärlek tycker jag? Både semlan och människan ska kunna njutas tillsammans (endast äkta eat-lover förstår). Men om du trycker i dig semlan snabbt och möjligtvis på ett katastrofalt sätt, hinner man inte finna kärleken. ELLER JO, för den lilla stunden när du öppnar munnen och stoppar in semlan, det är kärlek det också! - What is love?
Kommentera inlägget?
0 kommentarer
Lite skumt
Detta inlägg är till för dom som förstår. För att förklara det lite kortfattat för er som inte hänger med, så är jag uppväxt i ett ställe med namnet: Delsbo. Sök på googlemaps, jag lovar!, det finns verkligen med. Enligt vissa människor går alla i Delsbo runt med knivar. Delsbo förknippas med kniv! Det jag nu försöker säga er alla är att jag ALDRIG någonsin har skurit mig på något vis med kniven när jag har spenderat min tid i Delsbo. Men när jag flyttade in till stan (Hudiksvall, en halvtimme ifrån det gamla place:et) har jag skurit mig varje gång jag står i köket och ska experimentera något smaskigt. Något är lurt! Något stämmer inte riktigt?! Jag är en dellbo.
Jag struntar väl i att laga MAT då! Kör på nudlar istället.
Kommentera inlägget?
4 kommentarer
Jag minns #7
Jag hoppar direkt till dag sju, pågrund av att det blev så jobbigt att dela med mig av resten av orden. 17:e Januari, en helt vanlig dag för många andra. Men världens hemskaste dag för mig och säkert många fler! Det var för exakt sju år sedan som jag fick veta beskedet på sjukhuset, jag fick gråta i min mosters famn. Mamma fanns inte längre kvar i denna värld! Aldrig skulle jag få se henne att skratta, le eller gråta. Det fanns inte så mycket att göra åt. Bara låta tårarna rinna och tänka på att hon har det bättre där uppe! Hon är nu med min pappa, vår pappa.
Tack för att ni andra som älskar och stöttar mig finns kvar! Tusen tack, jag ber dig att inte ta dom ifrån mig mamma. Låt dom få vara kvar hos mig!, och snälla, se till att vår kusin blir bra igen. Jag vill inte att familjen blir mindre än vad den redan är.
Kommentera inlägget?
1 kommentarer
Jag minns #2
Jag vaknade upp och trodde att allt skulle bli bra igen. Allt annat var ju som vanligt? På skolan sprang vissa i klassen runt i rummet och betedde sig som ett barn ska göra när läraren inte var i närheten. Andra klasskompisar satt still och glodde, andra bara satt och skrattade högt, och sen fanns det DEN där personen som ville vara lärarens favorit och alltid skvallrade. Precis så här var det, och precis så skulle det vara!
När skolan var slut för idag fick jag träffa min mamma. Hon låg där med tomma ord. Jag satt där med ord inom mig, men inget ville komma ut. Det var tyst.
Kommentera inlägget?
1 kommentarer
Jag minns #1
För exakt sju år sedan åkte du in till sjukhuset utan att berätta något för mig. Jag blev upphämtad på skolan av din vän som sedan skjutsade mig till farmor. Jag var bara nio år gammal och hade svårt att förstå vad som egentligen pågick. Natten skulle spenderas hos farmor, och förhoppningsvis skulle jag få träffa min mamma nästa dag.
Kommentera inlägget?
0 kommentarer